Nu är vi äntligen hemkomna från akuten. Får väl dra hela historien från scratch (stavas??).

Imorse när jag gick på toa så blödde jag, inte så farligt mycket, men det var ju blod. Självklart blev jag rädd. Ringde sjukrådgivningen som tyckte jag skulle ringa min BM så hon kunde titta. Gjorde det, men dom har ju sån där jädra "vi ringer upp dig"-telefon, så dom skulle inte ringa förrän 13.10.. Så jag ringde gyn under tiden, dom skulle ringa redan vid 10. Men dom sa inte mkt, bara att jag skulle prata med min BM. Så jag fick snällt vänta tills de ringde. Så ringde dom ju, och sa att om jag ville göra ett vaginalt UL så var jag tvungen att göra det på GYN, för dom hade inte såna grejer. ??? Så det var bara ringa gyn igen, då hade dom ju så klart fullbokat både idag och imorrn. Hon sa att om jag verkligen ville titta upp det så fick jag åka och sätta mig på akuten...

Eftersom det blödde lite till och från fram till kl 14 så åkte jag och Pontus in till akuten vid 17, William fick busa hos mormor och mofar.
Vi behövde bara vänta en timme, Tack och lov!
Läkaren kände och klämde lite och gjorde sen ett vaginalt UL. Han sa att allt såg bra ut, och att det var vanligt att man fick små blödningar under grav. Jag kunde äntligen slappna av, tills chockbeskedet kom.

D e t   ä r   T V Å   d ä r i n n e ! !

Både jag och Pontus tittade chockade på varann, för att sen börja skratta lite nervöst. Detta har ju vi gått och skämtat om nu i flera veckor, att "tänk om det skulle vara flera därinne".
Och nu är det verkligen det. Jag har nog fortfarande inte smält det än, det tar nog ett tag. Men vi båda är glada iaf =)

Ja, det var våran dag det haha.