Är så himla less nu.
Jag är så jädra trött på detta liv jag lever. Jag pallar inte mer!! Varje dag, samma jävla visa....
När ska människan inse att man är två om att uppfostra och ta hand om ett barn?
Han har vart borta 12 timmar idag, hinner knappt vara hemma 2 timmar (!) innan han nyss drog iväg igen. När sjutton ska jag få min egentid?? Jo, enligt honom räcker det när jag jobbar!! Japp, när jag jobbar. Aldrig annars får man vara ifred. Medans han ska jobba, och utöver det fiska och allt annat. Jag fick inte ens duscha idag! Det hade han inte tid att vänta på??
Detta har då hållt på sen jag sålde mina hästar. Och det är bra tid nu. Flera månader.
Nog för att jag älskar min son och vill spendera min tid med honom, men man måste få sin egentid oxå, att bara rå om sig själv. Eller har jag fel där? Och om man nu inte "har rätt" till egentid, varför får han det hela tiden??
Och det går inte att prata med människan heller. Inget funkar, varken lungt prat, gnäll eller tystnad. Alltid är det nått fel.
Nej, om inte denna ignorans och kaxighet försvinner illa kvickt då tänker fan inte jag ställa upp mer. Aldrig mer. Min kropp och mitt hjärta okar inte mer. Jag ger upp...
Nu ska jag gå och pussas med min underbara son, som för tillfället sakar sin pappa.
När ska människan inse att man är två om att uppfostra och ta hand om ett barn?
Han har vart borta 12 timmar idag, hinner knappt vara hemma 2 timmar (!) innan han nyss drog iväg igen. När sjutton ska jag få min egentid?? Jo, enligt honom räcker det när jag jobbar!! Japp, när jag jobbar. Aldrig annars får man vara ifred. Medans han ska jobba, och utöver det fiska och allt annat. Jag fick inte ens duscha idag! Det hade han inte tid att vänta på??
Detta har då hållt på sen jag sålde mina hästar. Och det är bra tid nu. Flera månader.
Nog för att jag älskar min son och vill spendera min tid med honom, men man måste få sin egentid oxå, att bara rå om sig själv. Eller har jag fel där? Och om man nu inte "har rätt" till egentid, varför får han det hela tiden??
Och det går inte att prata med människan heller. Inget funkar, varken lungt prat, gnäll eller tystnad. Alltid är det nått fel.
Nej, om inte denna ignorans och kaxighet försvinner illa kvickt då tänker fan inte jag ställa upp mer. Aldrig mer. Min kropp och mitt hjärta okar inte mer. Jag ger upp...
Nu ska jag gå och pussas med min underbara son, som för tillfället sakar sin pappa.
Kommentarer
Postat av: Milton
:( Trist att det är så mellan er nu.. Hoppas han kommer hem snart.. Det va inte mycket han va hemma idag!
Trackback