Idag blir flickorna en månad. =)
För exakt en månad sen, där på morgonen var jag skitnervös. Vi hade ju tid 8.30 uppe på förlossningen för igångsättning. Alla känslor jag hade i kroppen då var så starka, och all smärta under förlossningen. Trodde aldrig jag skulle glömma. Men nu, en månad senare, minns jag knappt någonting av känslorna och smärtan. Det blir ju så, var likadant med William. Man förtränger det onda, man vill väl inte minnas? För i slutändan, när väl bebis (bebisarna i mitt fall) kommer ut, är det det enda man tänker på. Att man är lycklig.

Grattis Isabelle och Linnéa!