Att vara förälder är verkligen det underbaraste som finns! Innan jag blev mamma trodde jag inte det fanns en sån här ren lycka, att man kunde påverkas så mycket. När jag ser min son värmer det i hela kroppen, det är nästan för bra för att vara sant.
Ja, att vara förälder är underbart, men kan även vara väldigt jobbigt. Under småbarnsåren är det trotsperioderna. Nu har inte William kommit in i någon än, men jag kan bara tänka mig. Senare i livet är det saker som puberteten. När ens älskade barn sen börjar ränna på stan om nätterna. Nu när jag själv är mamma, förstår jag hur jädra oroliga mina föräldrar verkligen var (då trodde jag bara det var något dem sa) när jag var ute hela nätterna. Kommer jag klara av det när William blir så pass stor? Kommer jag vara så stark som mina föräldrar var?
Det är många frågor som virvlar i huvudedt, och många som jag ej har svar på. Kommer jag räcka till? Men jag ska försöka vara den bästa mamman, och jag kommer alltid stötta våra barn (ja, det kommer väl fler nån gång =P ) hur osams vi än är. Aldrig någonsin kommer jag svika dem. Och det vet jag att Pontus inte heller kommer, han är världens bästa pappa.
Men lyckan att vara föräldrar slår ändå oroligheten med hästlängder. Jag älskar att vara mamma!