Graviditeten som för ett tag sen kändes som den skulle vara i en oändlighet är nu på slutspurten. 33 dagar kvar till BF. 33 dagar!! Och det finns väl inte en chans i världen att de stannar inne till BF heller.
Jag har börjat oroa mig något enormt över förlossningen. För mig är det självklara valet att föda vaginalt. Men, det är ju försjutton 2 som ska ut! Nog för att nr 2 oftast bara hänger med som på ett bananskal, ofta räcker det med en krystning för nr 2. Men iaf. Med William tog förlossningen 29 timmar, vill inte det igen. Jag klarar inte det.
Största mardrömmen är att snittas, vill inte!! Man hör om dem som har ont i flera veckor. Och du får inte lyfta tungt på 6-8 veckor. Så jag ska inte få bära min underbara William? På vadå, 2 månader? Nej jag ber till gudarna att allt går som planerat. Nog för att en vaginal förlossning gör förbannad jävla ont, så är det ändå en tillfällig smärta.
Men den ännu större mardrömmen är ju att 1:an föds vaginalt, sen blir det akutsnitt med 2:an. Så man får göra bägga två. Då ska man båda gåoch ha ont där nere och i magen? Ajajaja...

Jaja nog tjatat om det..
Idag blir en lugn dag.
William fick sin medicin och lite alvedon innan han somnade igår, och han har sovit hela natten. Är så glad för hans skull.
Men nu hör jag honom hosta =( Bäst jag går in till honom.

Ha en trevlig lördag!